Hej då bästa Gunnel!

Idag hade stora lilla loppan sin sista dagisdag för den här terminen. Nu ska hon vara ledig med mig och mini ett par veckor (Dennis jobbar hela sommaren). Hur jag ska kunna underhålla/sysselsätta henne varenda dag samtidigt som jag ammar och går runt och vaggar mini förstår jag inte. Men det ska väl gå på något sätt. Tur att Öppna förskolan finns, vi lär bli stammisar!

Men iallafall, det jag skulle skriva var att till hösten börjar det massa nya barn på Miras avdelning. Det är bara fyra stycken barn från ”the old gang” som blir kvar, resten flyttar till en annan avdelning för äldre barn och en av fröknarna flyttar med dem. Det här med att en fröken följer med barnen tycker jag är jättebra i teorin, men… de tog ju en så mysig fröken med sig, den fröken som varit Miras kontaktperson. Och även om den nya fröken säkert också är gullig (och de kvarvarande är toppenbra de med) så kommer jag sakna Gunnel. Buhu och hej då bästa Gunnel!

Tjockis

Igår när jag hämtade Mira på dagis frågade en av de större tjejerna ”varför är du så tjock?”. Jag blev så full i skratt… och himla lättad att jag hade en utmärkt förklaring. Men vad ska jag skylla på om jag får samma fråga igen om någon månad? ;)

Sovmönster

Jag börjar ana ett samnband mellan Miras nattstök och dagis. Förrförra veckan var jag hemma med henne torsdag-söndag och hon sov perfekt de nätterna. Därefter följde en full dagisvecka med helvetesnätter och så en helg med världens duktigaste sovtjej. Jag förstår ju att hon har mer intryck att bearbeta på nätterna när hon går på dagis, men grejen är ju att hon behöver sin sömn allra mest när hon går på dagis. Där får hon inte sova middag så länge som hon vill och får hemma heller… Alltså förlorar hon sovtid både på dagarna och nätterna samtidigt som hon är tusen gånger mer aktiv på dagis.

Men vad gör man? Hon måste ju gå på dagis… (och hon vill med kan jag tillägga, hon älskar sitt dagis!)

Lipsill

Vi hade luciafika imorse på jobbet. Barnen från dagiset i grannhuset kom och sjöng och var så duktiga. Töntiga supermesen (jag alltså) fick genast en gigantisk klump i halsen och tårarna ville liksom bara spruta ut. De var så fina!

Detta gör mig väldigt nervös inför kommande luciabasar på Miras dagis ikväll. Herregud, jag kommer ju skämma ut mig fullständigt! Tur att lillstrumpan är för liten för att förstå vilken pinsam morsa hon har. Annars skulle jag väl inte få komma…

Mera nedräkning!

När jag började tänka på att det var exakt 7 dagar till ultraljudet (nu är det ännu mindre, typ 6 dagar 22 timmar och ett gäng minuter) så blev jag lite räkna dagar besatt.

Och just i detta nu, den 21 november 2008 är det:

• 7 dagar till ultraljud (innebär också en hel dags semester)
• 14 dagar till läkarbesök inklusive vaccin med Mira (eventuellt inte så kul)
• 21 dagar till mysig kväll med luciabasar utomhus på dagis 
• 26 dagar till jullunch med jobbet (alltså seriöst, jag håller på att förgås av julmatssug!)
• 28 dagar till sista arbetsdagen innan en 18 dagars lång julledighet
• 33 dagar till julafton (mat, mat, maaat!)
• 155 dagar till beräknad babyleverans (än så länge, nästa vecka säger nog ultraljudssköterskan något annat!)

Det känns lite skrämmande att jag inte har något alls att se fram emot mellan julafton om 33 dagar och babyleverans den 25 april. Men det har jag förstås, någon gång innan dess ska jag ju till exempel gå på föräldraledighet. Men riktigt så långt har jag (vi) inte kommit i planeringen. Det lutar åt att jag går hem någongång i början av april, beror lite på hur många semesterdagar jag får, vill inte nalla av föräldrapenningen ”för tidigt”.

Jag vet att jag är en nörd, men I love siffror! Tänk om man skulle fiffla ihop ett litet tidsdiagram… Mmm.

Det här med att vara politiskt korrekt…

…det kanske inte är min grej rent allmänt, men jag lovar, det är inte för att var ”störig” eller speciell på något sätt, det bara blir så liksom… Jag svär alldeles för mycket och pratar när jag inte borde, och ibland pratar jag inte fastän jag borde. Men mitt mest förekommande icke-korrekta ord är dagis. Jag använder ordet flera gånger om dagen med den största värmen i hjärtat. Mira älskar dagis och därför gör vi också det. Men det heter ju inte dagis, det heter fööörskola. Därför att nu har de f.d dagisfröknarna utbildat sig och måste kallas pedagoger. Very good indeed att de utbildat sig! (Och högre lön tycker jag de borde ha också, men det hör inte hit.)

Men, dagis är ett mycket mysigare ord. Dagis betyder värme och barn och lekar och pyssel och kul! Förskola betyder… inte fan vet jag, inget speciellt. Jag och mina syskon gick ju på dagis och älskade det. Min syrra var så kär i sin dagis-mattant (obs! man får inte säga mattant heller nu för tiden) att hon fick vara med och hjälpa till i köket typ varje dag fastän alla barnen egentligen skulle turas om.

Jag vill med det här babbliga inlägget bara få fram att jag säger dagis för att det låter varmare och mysigare, absolut inte för att vara respektlös. För faktiskt så säger jag förskola flera gånger om dagen också (jag jobbar ju kommunalt), men då har det en mer ”steril” betydelse för mig. Och jag vill att min dotter ska ha roligt på det mysiga dagiset, inte stå på led och drillas i den där sterila fööörskolan.

Plåster

Det är visst inte bara jag som är lite klantig och slår omkull mig. Dagis ringde till Dennis i förmiddags och berättade att lilla loppan hade ramlat när de var ute och lekte. Hon hade varit jääätteledsen och fått ett stort plåter i pannan. Några sekunder senare var hon på tiptophumör igen och trallade runt som vanligt. Det är fördelen med barn, deras smärta går ju alltid över så snabbt. Själv är jag fortfarande lite ledsen över mitt snubbel igår, knät ömmar och det ser jättesnuskigt ut.

Hur som helst, jag tycker det var gulligt av dagisfröken att ringa och berätta vad som hänt. Annars kanske man hade blivit jättechockad när man hämtade henne. Nu tror jag ju inte att det är något gigantiskt plåster hon har i pannan, men ändå…