God Jul!

Dan före dan…

…jag fattar inte att det är julafton imorgon! Julklapparna är vi klara med sedan länge, ingen julstress här inte. Ibland önskar jag nästan att jag vore lite mindre strukturerad (iallafall när det gäller julklappsinköp) så jag fick ut i affärerna och trängas med alla hysteriska julshoppare. Då borde man ju få upp pulsen och julfeelingen lite. Men näe… idag har varit en alldeles vanlig dag, dagis för Mira, jobb för sambon och hemmastök för mig och lillfia. Men nog har det varit lite extra prat om ”juutonten” som kommer imorgon och har med sig ”juklappaj”, paket (tydligen är julklappar och paket helt olika saker i Miras värld) och tååta. Öhrm, nja, vi brukar inte serevera tårta på julafton men Mira hävdar bestämt att tomten kommer med tårta. Hon får lära sig the hard way imorgon.

Status

Okej, nu råkar det ju vara ett par månader sedan jag bloggade sist så det vore kanske på sin plats med en kort update.

Lillfisen: Meja är 7,5 månad och en lycklig liten solstråle. Hon sitter själv sedan hon var ungefär 6 månader och har fått tre små tänder (ytterligare tre är på G). Hon gillar gröt och burkmat men absolut inte välling. Hon äter ”riktig mat” samtliga mål på dagtid, men ammar då och då på natten. Det värsta hon vet är att ligga i spjälsängen, då skriks det så pass att mammans blod fryser till is. Över huvud taget gillar hon inte att somna och kan lätt vara vaken en hel dag. I vagnen eller bilen är det däremot acceptabelt att somna. Hennes favoritsak är gåstolen, hon fullkomligt flyger fram över golvet. Annars gillar hon allt man kan tugga på. Hon har inte blivit blyg för okända personer ännu men hon blir ofta ledsen när hon ser mig försvinna ur sikte. Hon kryper inte och är inte speciellt förtjust i att ligga ner, hon föredrar att sitta.

Stortrollet: Mira är en pratmaskin utan dess like. Någon gång i somras sa det bara ”klick” i språknerven hos henne och alla ord bara flödade ur munnen. Dagispersonalen blev mäkta förvånade när hon kom tillbaka efter sommaruppehållet. Hon gillar att gå till dagis, men är lite tveksam till de nya ”småungarna” som börjat på avdelningen och håller sig helst med de 4-5 jämngamla kompisarna som är kvar. Lilla fröken Mira är en bestämd dam med mycket humor och empati. Hon blir förskräckligt ledsen när någon annan är ledsen (lillasyster är dock ett undantag) och vill gärna trösta och kramas. Men hon är fräck och knuffas i smyg när hon blir frustrerad. Hennes stora favorit just nu är Pippi Låpjumps (Långstrump allstå…), hon har en sliten liten Pippi-docka som har gått sönder på båda fötterna (jag får inte laga) som hon vill ha med sig jämt. Hon vill gärna titta på både tecknade Pippi och ”riktiga” Pippi på TV. Annars gillar hon att läsa, leka med dockor och laga plastmat. Mejas alla bebisleksaker är också populära.

Moi: Jag är hemskt trött och en aning uttråkad. Därför har jag bestämt mig för att börja jobba 25% i mitten av januari, vi får se om det funkar. Det är tänkt att Dennis ska ha henne när jag är på jobbet, men inte ta ut föräldrapenning. Så vi ska försöka matcha hans hemma-plugg-dagar med mina jobbdagar. Jag känner verkligen att jag behöver få ett break hemifrån ibland och vara bland enbart vuxna människor. Men funkar det inte så fortsätter jag såklart att vara ledig på heltid. Jag har schyssta chefer som månar om mig och ställer upp på ett sätt som de egentligen inte måste. Fortfarande är jag så fruktansvärt nöjd över mitt val att byta jobb efter förra föräldraledigheten!

Mjaa… det var väl iallafall en liten statusuppdatering.

Hon är inte dum inte

Mira kommer till mig när jag står och plockar i köket.

M: Vill ha nan. (Jag vill ha en banan)

Jag: Ja, det är klart du får en banan om du vill.

M: Kan ta pettekaka ställe. (Jag kan ta pepparkaka istället)

Jag: Hahaha, troligt.

Tänk att en 2,5-åring kan vara så slug…

Hm. Kanske. Eller?

Är det kanske dags att börja blogga lite smått igen? Fundulerar vidare på det…

Bebis för fan

Dennis och Mira sitter och tittar på Animal Planet och pratar och djurungar. Plötsligt dyker det upp en elefantunge. Mira blir överlycklig och utbrister ”bebis för fan”! Allstå… vi lär henne inte svordomar, hon menade bebiselefant. Haha, barn är bäst.

Bra dagar!

Vi har haft ett par bra dagar! I mitten av veckan for jag och kidsen till Mora där mina föräldrar campar. Det var riktigt uselt väder men Mira var i himmelriket! De hade en fin lekpark på campingen och massor av vattenpölar som roade trollet i timmar (tur att vi tog med regnoverallen och stövlar). Vi tog turisttåget upp till centrum också, en riktig höjdare tyckte Mira. Mer eller mindre livsfarligt tyckte jag. Vi sov över i husvagnen en natt innan vi åkte hem igen.

Hemma fick vi långväga besök av farfar med familj. Mira var pytteblyg en sekund men sedan lade hon beslag på farfar: ”Tom! Tom Mijas fafa.” (Tom=kom, resten fattade ni väl). Jag blev riktigt förvånad eftersom det är typ ett halvår sedan de sågs sist (totalt har de träffats fyra-fem gånger under hennes liv), jag trodde nog att hon skulle vara mer avvaktande.

Igår packade vi in oss i bilen och åkte till Eskilstuna för att kolla in Parken Zoo. Parken fick högsta betyg av trollet och vi andra tyckte också att det var riktigt trevligt. Mira var så speedad, hon satt inte i vagnen alls utan gick själv i flera timmar. På hemvägen kom det några ynkliga tårar från en mycket trött liten tjej. Själv somnade jag för natten till sommarkrysset…

Klappa getter är fun, fun, fun!

 

Den här tigern var snällare än de innanför stängslet.

Lilla mini skötte sig exemplariskt i djurparken. Hon sov gott i vagnen i timtals, vaknade för lite mat och joller och somnade sedan igen. Hon blev föresten tre månader igår och *peppar peppar* magen verkar må ganska bra nu.

Tystnad

Det är inte det att jag inte har tid. Tid finns, men jag läser era bloggar istället för att skriva min egen. Dels för att ni skriver så bra/roligt/mysig och dels för att jag knappt vill skriva om vår vardag för tillfället. Det är så jävla tufft. Jag är så sjukt sliten. Och det gör ju ingen glad. Så därför skriver jag inte, om någon undrar.

Hej då bästa Gunnel!

Idag hade stora lilla loppan sin sista dagisdag för den här terminen. Nu ska hon vara ledig med mig och mini ett par veckor (Dennis jobbar hela sommaren). Hur jag ska kunna underhålla/sysselsätta henne varenda dag samtidigt som jag ammar och går runt och vaggar mini förstår jag inte. Men det ska väl gå på något sätt. Tur att Öppna förskolan finns, vi lär bli stammisar!

Men iallafall, det jag skulle skriva var att till hösten börjar det massa nya barn på Miras avdelning. Det är bara fyra stycken barn från ”the old gang” som blir kvar, resten flyttar till en annan avdelning för äldre barn och en av fröknarna flyttar med dem. Det här med att en fröken följer med barnen tycker jag är jättebra i teorin, men… de tog ju en så mysig fröken med sig, den fröken som varit Miras kontaktperson. Och även om den nya fröken säkert också är gullig (och de kvarvarande är toppenbra de med) så kommer jag sakna Gunnel. Buhu och hej då bästa Gunnel!

Äh!

Fasen va trist det ser ut med alla lösenordsskyddade inlägg på rad. Tänk om någon ny potentiell läsare råkar surfa förbi och möts av den här tråksidan. Blä blä va tråkigt säger dom och surfar vidare. Och jag förstår dom för jag gör precis likadant själv!

Men så får det vara då.